Alla runt omkring mig säger att jag ska lämna honom. Att han inte är bra för mig och att han inte behandlar mig som jag borde bli behandlad. Och jag vet det. Att dom har rätt. Dom har rätt i allt. Men det gör så ont i mig att ens tänka tanken av att vara utan honom. Jag vet inte hur jag skulle kunna leva utan honom, hur jag skulle klara mig. 

Jag vet att han får mig att må dåligt, men han får mig också att må bra, och skulle jag lämna honom skulle det bra också försvinna. 

Jag önskar bara allt kunde vara bra för en gångs skull. Att allt gick i min väg och att jag kunde få vara lycklig. Men det verkar inte vara så. Det verkar inte vara menat att jag ska vara lycklig.